20/12-10
Dag 20 – Ett annat ögonblick
Efter som jag inte tog fallskärmshoppningen förra gången jag skrev om ett ögonblick tänkte jag göra det nu.
Jag var nere i Örebro hos mormor och morfar och vi gick upp på morgonen, satte oss i bilen och körde mot västerås där vi mötte Erik och Maria. Jag anmälade mig i en lucka och fick veta att jag skulle hoppa ganska sent på dagen, så vi satt där på fallskärmsklubben och hade det trevligt, fikade och väntade. Senare runt middagstid var det min tur att hoppa, jag fick ta på mig overallen, mössa och glasögon. Vi gick mot flygplanet och jag var hur nervös som helst. Vi satte oss och vi lyfte. Herregud vad nervös jag var, trodde inte ajg skulle klara det när han sen säger att vi ska hoppa ut först ville jag hellre sitta kvar och åka ner med flygplanet.
Efter detta öppnade dom dörren och det blåste och surrade som tusan, en kille hoppar ut och jag ser bara hur han faller och då kände jag bara: NEJ. Men sen satte vi oss på kanet och det fanns inget jag kunde göra, vi föll och jag kommer inte ihåg någonting. Men sen när vi öppnar fallskärmen minns jag att jag såg att solen började gå ner över västerås och det var så himla vackert och overkligt. Hade dock ett jäkla lock för öronen, och jag sett mest och tänkte på om jag blivit hörselskadad.
Fallskärmshopp är verkligen något alla borde prova, det var så sjukt kul och är svårt att beskriva man får en sådan jäkla kick av det. Ni som inte gjort det, GÖR DET.
Efter som jag inte tog fallskärmshoppningen förra gången jag skrev om ett ögonblick tänkte jag göra det nu.
Jag var nere i Örebro hos mormor och morfar och vi gick upp på morgonen, satte oss i bilen och körde mot västerås där vi mötte Erik och Maria. Jag anmälade mig i en lucka och fick veta att jag skulle hoppa ganska sent på dagen, så vi satt där på fallskärmsklubben och hade det trevligt, fikade och väntade. Senare runt middagstid var det min tur att hoppa, jag fick ta på mig overallen, mössa och glasögon. Vi gick mot flygplanet och jag var hur nervös som helst. Vi satte oss och vi lyfte. Herregud vad nervös jag var, trodde inte ajg skulle klara det när han sen säger att vi ska hoppa ut först ville jag hellre sitta kvar och åka ner med flygplanet.
Efter detta öppnade dom dörren och det blåste och surrade som tusan, en kille hoppar ut och jag ser bara hur han faller och då kände jag bara: NEJ. Men sen satte vi oss på kanet och det fanns inget jag kunde göra, vi föll och jag kommer inte ihåg någonting. Men sen när vi öppnar fallskärmen minns jag att jag såg att solen började gå ner över västerås och det var så himla vackert och overkligt. Hade dock ett jäkla lock för öronen, och jag sett mest och tänkte på om jag blivit hörselskadad.
Fallskärmshopp är verkligen något alla borde prova, det var så sjukt kul och är svårt att beskriva man får en sådan jäkla kick av det. Ni som inte gjort det, GÖR DET.
Kommentarer
Trackback
